• Boxning,  Kost & Hälsa,  Okategoriserade

    Mycket nytt!

    Mycket nytt på senaste!

    Som många vet så har jag börjat att träna en hel del i Örebro. Detta med anledning att jag har börjat att jobba med en ny tränare pga av att mitt skiftarbete inte passade min gamla tränares schema och det förstår jag till 100%. Han har anpassat sig efter mig och mina tider i flera år nu och det är jag sjukt tacksam för och han gjorde mirakel med mig och min utveckling som gick spikrakt uppåt. TACK!

    Vi kollade runt lite efter olika alternativ men efter många tips och förslag så lutade det åt Kamran Kabinejad i Örebro så vi tog kontakt och åkte dit och provtränade. Allt kändes kanon redan från första början och jag kände att detta ger mig alla förutsättningar som jag behöver, bra tränare, bra sparring, bra miljö och lokal. Har jag dem bästa förutsättningarna så beror resten bara på mig själv och det är precis så jag vill ha det.

    Han har själv varit en mycket framgångsrik boxare både som proffs och amatör, en sån som jag hörde talas om långt innan proffsboxning ens hade blivit tillåtet i Sverige igen. Han sadlade sedan om till tränare/promotor och kollar man på killarna och tjejerna som han har i sitt stall så ser man att han vet vad han gör. Passen med honom är verkligen blod, svett och tårar men det är de som behövs om man ska gå långt.

    1523F6D8-E0A6-4494-93B9-BC446B05967B

     

    Det är endast 55 dagar kvar till fight och det känns riktigt bra redan nu trots att jag har mindre tid över nu än jag hade innan. Upp kl 05.30 för att löpa en runda, jobba kl 07-16 (i 3 veckor till innan skiftet börjar) åker direkt från jobbet i vingåker till Örebro för att träna kl 17.00-19.30 sedan hem för att äta, fixa lite inför morgondagen sedan sova. Alla dagar ser inte ut så men väldigt många, Det är otroligt krävande och är det värt det? JA! det är absolut värt det! Vill inte sitta sen och fundera över hur långt jag hade kunnat komma. Har redan skrivit in mig i historieböckerna men vill inte sluta där. Och skulle det inte gå så långt som jag tror och hoppas på så har jag iaf försökt och det är mer än vad dem flesta kan säga.

    Man måste verkligen leva idrott och tänka på allt man gör. Äta rätt, träna rätt, vila ordentligt, ta hand om kroppen dvs, massage, sjukgymnaster, kiropraktorer osv. Det är inte lätt att få tiden att räcka till men det går om man bara vill!

     

    Comments Off on Mycket nytt!
  • Boxning,  Kost & Hälsa,  Okategoriserade

    Myter och inspiration

    En myt som jag har läst att en del tror på som inte är så insatta i boxning är att professionell boxning är uppgjord som wrestling!? Visst har det funnits matcher genom tiderna som har varit uppgjorda pga av fusk och betting men absolut inte som wrestling. Boxning är inte uppgjort och det är en mycket hård sport som kräver sjukt mycket av sina utövare både fysiskt och psykiskt.

     

    Det finns många boxare att se upp till och få inspiration utav men någon som inspirerar mig otroligt mycket är Julio Cesar Chavez SR. En otrolig fighter med en vilja och smärttröskel utöver denna värld, lite av en Rocky. Han vann flera matcher på ren vilja där motståndarna ibland var tekniskt överlägsna. Han boxas inte längre idag men dem flesta av hans matcher finns att se på Youtube mm. 107 vinster (85 på K.O.) 6 förluster och 2 oavgjorda, säger sig självt. Här följer en grym highlight…

     

    Comments Off on Myter och inspiration
  • Boxning,  Kost & Hälsa,  Okategoriserade

    Jobba, träna, äta, sova och allt där emellan!

    Jobba, träna, äta, sova och allt där emellan…

    Hur hinner du med allt?! är en fråga jag får höra ofta och svaret är ganska enkelt… Prioriteringar!

    När jag bestämde mig för att satsa igen så visste jag till hundra procent vad jag gav mig in på, Jag har satsat förut och vet vad som krävs och vilka uppoffringar jag kommer att behöva göra, mindre tid med vänner och familj, mindre nöjen, mindre äta vad man känner för, osv. Ska man lyckas med något så måste man göra det helhjärtat och även då så har man oddsen emot sig. Men brinner man för det som jag och dem flesta andra gör som satsar allt på sin grej så ser man det inte som uppoffringar utan det är en självklarhet. Lika naturligt som det är att andas, så ska det vara att göra alla dem sakerna som behövs för att komma så långt man kan!

    Kosten:

    Kosten i min idrott är utan tvekan en av dem sakerna som jag måste tänka mest på. Jag måste hålla mig någorlunda nära min matchvikt hela tiden för att inte behöva ta för mycket vikt på kort tid när det är dags för match eller om det skulle dyka upp en match på kort varsel, dessutom sliter det på kroppen att gå upp och ner i vikt för mycket mellan matcherna. Men självklart går jag upp lite mellan matcherna, till min normalvikt så att säga. Jag måste dessutom äta så pass att jag har energi till alla hårda träningspass och så att kroppen får i sig den näring den behöver för att återhämta sig ordentligt. Jag räknar inte kalorier per dag eller håller koll på hur mycket vätska jag får i mig. Det enda jag räknar är så att jag får i mig tillräckligt med proteiner varje dag och då kör jag den vanliga metoden att jag tar min kroppsvikt i kilo gånger 2 i antal protein, dvs ca 84 kilo gånger 2 = 168 gram protein, Minst! Jag väger mig varje morgon och så länge vikten ligger på ungefär detsamma och inte för högt så är det lugnt. Om jag är mätt, mår bra, urinen är genomskinlig, jag är full med energi som alltid, osv så vet jag att jag gör rätt och det har funkat i alla år som jag tränat hårt.

    En typisk dag kan se ut såhär:

    Går upp kl 05.00 och börjar jobbet kl 06.00.

    Frukost kl 09.10 och då är det nästan alltid proteingröt. Vanlig havregrynsgröt med ett rått ägg, kokosolja och en skopa proteinpulver.

    Lunch kl 12.20. Kyckling, räkor eller fisk med antingen potatis eller ris.

    Mellanmål kl 15.30. Kokta ägg, omelett, gröt, kvarg eller bara några riskakor och mängden beror på hur hungrig jag känner mig men inte alltför mycket eftersom att det är träning sen men jag dricker alltid ekologisk rödbetsjuice innan nästan varje träningspass då det sägs och jag märker själv att det ger en liten extra kick. Rödbetsjuicen innehåller nitrat och när vi får i oss det så bildas kvävemonoxid och det ökar syresättningen som i sin tur ökar uthålligheten i musklerna, plus en massa andra bra saker.

    Träning kl 17.00 i ca 2 timmar

    Middag ca kl 19.15. Kyckling, fisk, räkor, tonfisk eller rött kött med mindre kolhydrater än på lunchen.

    Kvällsmål ca kl 21.00. Kvarg, Keso, frukt eller en proteinshake om jag är hungrig.

    Jag äter nästan aldrig rött kött innan träning för det är väldigt hårdsmält och kroppen behöver ett bra tag på sig för att bearbeta det och då känner jag mig ”tung” i magen. Jag äter det gärna annars för det innehåller väldigt mycket protein och järn.

    Är det match på gång så kör jag ett morgonpass innan jobbet.

    Ha de grymt!

     

     

    Comments Off on Jobba, träna, äta, sova och allt där emellan!
  • Boxning,  Kost & Hälsa

    Summering

    Det har hunnit bli totalt 5 professionella fighter fram tills idag.

    Proffsdebuten som resulterade i en snabb första ronds K.O seger.

     

    Fight nummer 2 blev en aning tuffare. En tuff och skicklig ryss med över 100 matcher som amatör bakom sig och en proffsmatch som hade slutat oavgjort mot en annan ryss. Ryssen visade sig vara tekniskt skicklig och höll mig varje gång jag kom nära i första ronden. Ronden slutade dock knappt till mig och jag kände att jag var tvungen att lägga i en till växel vilket jag gjorde. jag kom ut i andra ronden och satte press direkt på ryssen, jag jagade och skar av honom hela tiden men ryssen var snabb på fötterna men i slutet av ronden så fick jag upp honom mot repen och satte några hårda träffar som tog bra och ryssen gick ner för räkning. Tredje ronden började likadant, jag kände att han började bli trött och det gav mig mer energi. I slutet av tredje så satte jag två höger uppercut i huvudet som båda tog bra och han gick ner igen. I fjärde ronden så var han så trött att han knappt orkade hålla mig men jag fortsatte att pressa honom och fick tillslut in en höger uppercut mitt i mellangärdet. Den var inte så jättehård men den tog bra och det räckte för att han inte skulle kunna ta sig upp innan domaren hade räknat till tio, K.O rond 4!

     

    Fight nummer 3 skulle bli lite av ett test för mig, både för att motståndaren hade ett ganska bra record, hade mött och gått tiden ut mot flera mycket duktiga fighters men framförallt för att jag skulle boxas huvudmatchen på den första proffsboxningsgalan någonsin i min egen hemstad Katrineholm! Jag hade dragits med en ganska kraftig förkylning innan matchen som inte ville släppa och hade faktiskt lite feber dagen innan invägningen men kände att det skulle behövas mer för att ställa in en sådan här stor grej. Jag kom till stadshotellet där invägningen skulle äga rum och efter en stund så fick jag syn på min motståndare. Han stod och flinade åt mig på ett hånfullt sätt, sen började han gå mot mig och gick rakt in i min axel och tittade ganska drygt bakåt efter att han hade passerat. En del kanske hade tappat fokus och blivit spända av en sån grej när mycket står på spel men det där var nog det bästa han kunde göra. Det gjorde mig så otroligt taggad och det enda jag hade i huvudet var att han skulle få se imorgon när det verkligen gäller. på våran staredown så flinade han lika drygt som han gjorde tidigare och jag kände verkligen hur adrenalinet pumpade i hela kroppen, speciellt när alla jag kände stod och ropade mitt namn. Det var dags för mig att göra min ”ringwalk” och låten jag hade valt var en remix på Eye of the tiger. Publikstödet jag hade var helt sjukt, det kändes som att det var 30000 personer där inne när alla stod upp och klappade händerna tillsammans med takten till musiken, trots att det endast var ca 1000 personer där. Matchen skulle precis börja och det enda jag hade i huvudet var att han skulle få äta upp sitt fula flin. Jag tog kommandot direkt och gick raka vägen efter honom, jag satte press och han gick på defensiven direkt. Lite orolig över att min förkylning inte släppt helt ännu så kände jag att jag måste göra tillräckligt för att vinna ronderna men ändå spara lite på krafterna. jag vann alla ronder och släppte aldrig in honom i matchen, I slutet av sista ronden så växlade vi slag ganska vilt men publiken älskade det och jublade högt. Seger på poäng!

     

    Fight nummer 4 blev en bra och fin seger över en mycket tuff polack. Polacken hade gått en fight innan våran som han hade vunnit och inom fighting så är polacker kända för att vara ganska tuffa och hårda så vi visste att det skulle bli en bra match. Matchen startade och jag gjorde som jag alltid gör och tog mitten av ringen direkt, med tät gard och snabba kontringar så fick jag in flera fina träffar både i kroppen och huvudet men polacken var riktigt tuff och vek sig aldrig. I andra ronden träffade jag honom riktigt hårt på käken och såg hur hans blick försvann för någon sekund och tänkte att nu står han inte länge till men han kom tillbaka starkt och fortsatte fightas som att inget hade hänt. jag vann dem första 3 ronderna ganska klart och den fjärde ronden fortsatte likadant men i slutet av den sista ronden så smet ett slag igenom min gard och träffade rakt i mellangärdet och det kändes som att all min energi försvann och jag började se svarta prickar framför ögonen men i såna lägen måste man kunna bita ihop och man får verkligen inte visa att det gjorde ont, man måste ha ett riktigt bra pokerface. Jag lyckades med det och den fjärde raka segern var i hamn!

     

    Det var dags för fight nummer 5 i Norrköping och min match var kvällens huvudfight och dessutom min första 6 rondare. Jag skulle möta en högt rankad kille från Tjeckien som hade ett bra record och hade mött en del blivande stjärnor. Jag tränade hårdare och vilade mindre än vad jag gjort tidigare och det kändes inte som det brukar. Med facit i hand som var jag nog ganska övertränad innan den matchen och det var flera andra som la märke till det. Matchen började och jag kände mig inte alls taggad, reflexerna fanns inte där och dem slagserier som brukar komma utan att jag ens tänker på det var helt borta, Jag var passiv och stod mest och tog slag. Min motståndare utnyttjade läget med all rätt och boxades en mycket bra match. Han vann rättvist den matchen på poäng och jag brukar verkligen inte skylla ifrån mig men jag presterade inte som jag brukar och vet att jag kan mycket bättre än så. Min första förlust var ett faktum på poäng och det var bara att acceptera, all heder till Ondrej!

     

    Efter en svidande förlust så kan man enligt mig bara göra en sak av det och det är att lära sig av den så att det inte händer igen! Idag är jag glad att det hände för det gjorde så att jag fick en rejäl tankeställare och jag är mer fokuserad än någonsin. Träningen går otroligt bra, jag tränare bättre och smartare. Nästa match är planerad den 29:e September i min hemstad Katrineholm när jag återigen kommer att ha kvällens huvudnummer och jag längtar mer än någonsin efter att få bevisa för mig själv och alla andra att senast inte var min dag helt enkelt. Man vinner eller så lär man sig!

     

    Comments Off on Summering
  • Boxning,  Kost & Hälsa

    Proffsdebuten

    Började med boxning när jag var 14 år gammal i Katrineholm efter att ha sett min första Rocky film. Sedan jag började med boxning så har alltid målet varit att bli proffs men enda fram till 2007 så var ju proffsboxning förbjudet i Sverige men drömmen har alltid funnits där och speciellt när jag visste att min hemstad aldrig någonsin förut hade haft en proffsboxare.

    Visst har vi haft många duktiga amatör boxare, speciellt dem två boxarna som deltog på OS. Åke Wärnström deltog på OS i Helsingfors 1952 och Ulf Carlsson deltog på OS i Montreal 1976 där han åkte ut i första matchen mot blivande superstjärnan Sugar Ray Leonard. Men staden har aldrig haft en egen Katrineholmare som proffsboxare och det har jag aldrig kunnat släppa riktigt. Riktigt häftigt att bli den första någonsin och därmed skriva in sig i historieböckerna som dem som jag sett upp till enda sedan jag började med boxning.

    Efter ett antal år med hårdsatsning, uppehåll, hårdsatsning igen osv, så gjorde jag ett ordentligt slag i saken Oktober 2015. Jag behövde en tränare som hade erfarenhet av att träna proffsboxare eftersom att det skiljer sig massor mellan amatörboxning och proffsboxning. Jag hade hört mycket bra om Krister Segerberg och lyckades komma i kontakt med honom som först sa nej när jag frågade om han kunde träna mig men efter ett par dagar så ringde han upp mig igen och sa åt mig att komma ut till Igelfors till deras träningslokal och visa vad jag kan. Som tur var så gillade han vad han såg och gick med på att hjälpa mig. Vi båda konstaterade att jag behövde gå några amatörmatcher för att få matchrutinen tillbaka. Eftersom att jag hade gått över 15 amatörmatcher och var över 18 år så betyder det att man direkt får hoppa in i elitklassen, Senior A, oavsett hur länge man har varit borta och jag hade endast gått 1 match på 10 år innan detta så vi visste att det skulle bli tufft men jag tränade stenhårt och släppte aldrig mitt mål ur sikte. Jag körde mina sista amatörmatcher i tungvikt som är max 91 kg trots att jag endast vägde 85-86 kg.  Det resulterade dock i fina vinster, några knappa nederlag, tävling i Ukraina och ett väldigt fint SM silver, och detta inom loppet av 7-8 månader.

    Efter mycket hårt arbete, långa resor, tidiga morgnar och sena kvällar så var det äntligen dags för proffsdebut på en gala i Haninge bk:s träningslokal arrangerad av Stefan Fernström. Stefan fick slita hårt för att hitta motståndare till mig efter att många tackat först ja sen nej av okänd anledning men tillslut fick vi en deal med en boxare från Bosnien. Vi åkte till Stockholm på fredagen den 7:e april 2017 för att väga in och köra den klassiska ”staredown” med våran motståndare men eftersom att det hade ägt rum ett hemskt terrordåd så var det långa köer från flygplatsen intill stan så vi vägde in själva och åkte hem igen.

    Det var matchdag och eftersom att vi hade missat våran staredown så ville Stefan att vi skulle göra den på våran motståndares hotell innan vi åkte till hallen där vi skulle skapa historia. Vi ställde oss mitt emot varann och boxningsälskare som jag är så har jag ju sett och läst tusentals historier om hur man ska försöka skrämma och psyka sin motståndare när man gör den klassiska ”staredown” och eftersom att man nästan aldrig gör det inom amatörboxningen så var det nytt för mig men det verkade fungera. Bosnien såg nervös ut och det gjorde mig lugnare, jag är ingen McGregor som ska trashtalka och trycka ner min motståndare, det är inte min grej, jag gillar mer den ryska stilen där man stirrar djupt in i motståndarens ögon och gör allt för att inte se det minsta nervös ut, man är här för att vinna liksom.

    Vi båda stod nu i ringen och det var dags för det jag hade väntat på i halva mitt liv, att boxas som proffs. Gonggongen gick och domaren visade tecken på att det var bara att köra. Vi hade sett på video innan att han var öppen mot kroppen så planen var solklar, gå all-in mot kroppen. Efter en bestämd inledning så fick jag in en bra vänsterkrok i kroppen som tog bra och det syntes i hans ansikte att den satt. Jag fick in honom i ringhörnan och gick loss med allt vad jag hade men försökte ändå vara lugn eftersom att jag inte vill slå mig trött utfall han skulle klara sig igenom krisen. Men strax därefter så smet en vänster uppercut in och träffade hårt i pannan och det såg ut som att han fick en liten whiplash. Han gick ned på knä och domaren räknade ut honom efter 1 minut och 18 sekunder i första ronden, K.O!

     

     

    Comments Off on Proffsdebuten